Ruvare

Då var man ruvare för tredje gången. Igår fick vi tillbaka en av våra små frysisar. De hade bara behövt tina ett så vi har fortfarande två kvar i frysen. Nu är det bara att hålla alla tummar och tår och hoppas att den fäster.

FET 2

Sitter hemma och väntar på att få åka till kliniken för vårt andra FET. Klockan har passerat tolv och ingen från kliniken har ringt så något av våra tre små frysisar bör ha klarat upptiningen. Hoppas och håller alla tummar och tår att det går vägen denna gång och att det blir en liten bebis i slutänden, ett litet syskon. Åh vad underbart det skulle vara. Vågar nästan inte ens tänka tanken.

Jag gjorde det igen

Igår gjorde jag det igen. Undvek att träffa en av mammorna i från min mammagrupp. Jag gick undan och bytte plats på bussen för att slippa prata med henne. Hon har precis fått tvillingar och jag orkade verkligen inte mer några frågor om syskon. Så jag valde den enkla vägen och flyttade på mig.

Sorg i hjärtat

Vi tog en paus efter första försöket. Var känslomässigt utmattade. Nu i oktober var vi redo igen och gjorde ett FET som misslyckades. Så nu står vi här med sorg i hjärtat. Jag börjar ställa in mig på att det kanske inte blir något syskon. Tanken gör enormt ont. Det värker i hela bröstet och tårana rinner ner för kinden. Varför ska det vara så svårt. Båda våra embryon vid ET och FET har varit av toppkvalitet. Vid FET insättningen sa läkaren att det är lite mer än 50% chans att det blir en graviditet. Vi har kvar tre blastocyter i frysen och har bestämt oss för att inte vänta utan kör igång direkt. Denna gång i stimulerad cyckel.